Djupa dalar och höga berg

Ja, är det inte så det är i livet, det går upp och ner!
Hur ska man sammanfatta det senaste halvåret, tiden går helt enkelt för fort.
Vi avslutade förra året med en 3 veckor lång semester i Thailand, välbehövligt och så skönt. Men som alltid ger det mersmak!
Vi har snart gjort färdigt badrummet på övervåningen, ja som vanligt saknas lite lister och piff. Men snart så! Vi har iaf premiärbadat och kan säga att barnen längtat.

Jag tog tag i tvättstugan i förra veckan, vi hade ett skåp och hyllor omålat, men nu så är det snart klart. Har bara dörrarna kvar, men av nån anledning så lockar det inte att stå ute i garaget och måla. Ska bli så skönt att avsluta ett rum iaf. Det är ju vår svaghet, att vi aldrig avslutar nåt utan håller på på flera ställen samtidigt.

Annars kretsar det mesta just nu kring mitt nya jobb, ja tänk jag har äntligen fått ett nytt jobb!!! SÅ nu väntar måndag till fredags jobb på kontorstider. Kommer bli en omställning, men tror att det kommer bli bra för hela familjen. Sen blir det bra för mig att få göra nåt annat. Har ju varit snart 16 år på mitt jobb, började ju direkt efter studenten. Men ska bli konstigt att lämna alla kollegor, men dom finns ju kvar!Börjar på det nya, som är ett administratörs jobb på måndag. De närmaste veckorna kommer nog bli intensiva, men jag hoppas att den här vändningen kommer göra mig till en gladare mamma med mer energi!Känns som att vi har en positiv vår och sommar framför oss!!!

Hmm, ser nu att lägga in bilder från mobilen var ingen bra idé. Ni får hålla till godo med dåliga liggande bilder, nån kanske vet vad jag gjorde fel?

Lillskruttan

Nu har vår lillskrutta fyllt 1 år!!

Morgonen började med sång och paket. Hon såg nog lite fårvånad ut först men fann sig snabbt då hon insåg att hon skulle få riva i papper utan att nån skulle ta det av henne.

Tårta var mums!!

Tänk vad tiden har gått fort, min lilla bebis är stor nu. Nu ska vi försöka njuta av sommaren och sen börjar allvaret med inskolning hos dagmamman och jobb för mig. Är inte ett dugg orolig för barnen vet att de kommer få det hur bra som helst, men jag vill verkligen inte jobba. Bara tanken ger mig ångest, suck! Men det hopar sig ju inte med jobb direkt att söka så det är nog bara att bita i det sura äpplet och gå tillbaka till mitt gamla.

Men som sagt, inte tänka på det nu! Nu är det bara sommar och mys framför oss!!

Vår drömmar

Nej, nu längtar jag efter lite värme och sopade gator. Tänk att kunna gå ut på altanen och kunna njuta av lite fika. Ska bli så skönt!

Skulle behöva uppdatera min garderob lite men allt kan man ju få på en gång.

Den här jackan fick iaf följa med hem från Lindex, ser lite tråkig ut på bild, men jättefin på.

Ett plus var att inuti var det ett fint rosmönstrat foder.

Sen när det blir lite varmare väder så drömmer jag om denna. Det enda som står emellan oss är de där förbenade sista kilona som vägrar lämna mig ifred. Men jag vet ju att det varit så de andra gångerna också, så länge jag ammar så sitter de där de sitter!
Men vi kämpar på och försöker få Linn att sova på nätterna utan att äta. Längtar så efter att få sova en hel natt. Tänk att få vakna av sig själv. Men allt är ju relativt, sömnbristen beror ju på att jag har 3 glada, friska och helt underbara barn hos mig. Då klarar man allt!!!

Surt värre!

Börjar lite tröttna ur på vår bilsituation. Planen är att vi ska köpa en "ny" bil och sälja dom två vi har. Den nyare av dom har vi knappt använt sen Linn föddes då vi inte riktigt får plats alla. Men för några veckor sen fick A ett ryck och städade ur den. Sen fixade han däcktryck och lite småfix på den. Sen är det meningen att den ska lämnas in på lackering. Jag blev nämligen påkörd för ca ett år sen så det är en lackskada som ska åtgärdas. Sen i förra veckan så tar A bilen ner på mitt jobb för att titta på fotboll med några kompisar. När de kommer ut så har vi såklart haft inbrott i bilen. Rutan är sönderslagen och de har försökt att få loss stereon, till följd att det är en massa hack i instrumentpanelen. Skinnstolen är det också hål i efter glaskrosset.

Man blir bara så ledsen, det är ju så onödigt.

Så nu väntar vi på tid till verkstaden för att bedömma vad de kan göra på den. Så nu väntar självrisk på ca 5000 kr. Känns surt när vi inte gjort nåt fel. Men, men det är ju bara att gilla läget.

Nej, bara att rycka upp sig. Ikväll ska vi vara lite barnlediga. De 2 stora ska sova borta, så vi ska njuta av en fredagsmiddag, inte tacos som annars är standard på fredagar. Äta i lugn och ro och slippa nattningen, kanske t.o.m ett glas vin till maten. Har ju inte hänt på länge.

Ha en bra helg alla!!

Jul i vårt hus

Ja, så var då julen avklarad!

Vi hade förmånen att få fira här hemma både den 23:e och på julafton, var så mysigt.

Är så kul nu när barnen börjar bli lite större att kunna skapa lite traditioner.

Lovisa har pysslat en tomte till mamma.

Glad prinsessa på julafton

Årets gran

Väntar på Kalle Anka.

Say cheese

Måste bara visa det hör kortet. L har lärt sig att man ska säga cheese när nån ska ta kort, och lillebror är ju inte sen att haka på. Låter och se ganska roligt ut. Roligt när man ska fota även om resultatet kan bli lite överdrivet.

Den stora tröttheten

Ja, här händer det massor av saker.

Vi tog en paus och åkte till Kreta en vecka i oktober. Var så skönt och välbehövligt.

Lovisa har fyllt 4 år och Rasmus fyllde 2 i förra veckan.

Stora killen!

Mammas skrutta!

Hela gänget!

Tyvärr så är jag inte på topp. Det är som att all energi runnit av mig. Jag har inte en lyckats få upp gardiner i hälften av alla fönster. Det är verkligen inte likt mig....

Men har lovat mig själv att jag måste få det gjort innan advent. Går nog bättre om jag har lite blåslampa i rumpan. Jobbig känsla när man vill så mycket men inget blir gjort.

Tror att mycket beror på att jag har en stor konflikt hängande över mig. Påverkar mig mer än jag vill erkänna, samtidigt har jag inte riktigt viljan och orken att lösa nåt heller. Försöker att inte ta åt mig för mycket, men det är svårt.....

Nej, nu ska jag återgå till symaskinen! Ni vet, blåslampan!

Tacksam

Igår fick jag ett städryck här hemma och gick loss med dammsugaren och svabben. När jag som mest for runt och svettades så fick jag en insikt!

Bestämde mig för att vara tacksam för:

- att Ica Maxi är mitt andra hem

- har BVC numret bland de mest uppringda numren

- inget i min garderob passar pga diverse extra volanger

- vårt golv är fullt av sand från sandlådan

- tvätthögen växer i ett rasande tempo

- stryk högen är ännu värre

- att vi oftare äter falukorv än fläskfile

- att jag ständigt går runt och luktar lite småkräk

- att jag numera är expert på alla Bolibompas program

- läser oftare barnsagor än Lantliv

- att gå ut med soporna kan vara lugn egentid

för allt det här betyder att jag har 3 levande barn hos mig!!!

Inget kan vara bättre än det!!

Ps. Kan nån förklara för mig varför jag inte får nåt mellarum i texten? Skriver det så men när det publiceras blir det inte så.

Det går i ett!

Ja, det händer en hel del här. Tyvärr inte så mycket på iredningsfronten. Jag ammar mest och plockar, ja, ni vet den där vanliga vardagliga plocka undan skiten! Känns som att det aldrig tar slut!

Vår lilla kråka har hunnit bli 2 veckor redan, tiden går så fort. Men hon är så snäll, sover och äter mest....Fast det är väl så det ska vara om jag minns rätt!

Så här söt var man igår när man skulle på restaurang för första gången!

Vad hon ska heta??

Jo, A fick ju äran att bestämma den här gången och sötnosen ska heta Linn.

Kan väl inte säga att vi vant oss än med namnet, blir mest bäbisen eller hon just nu, men det ger sig nog.

Men måste villigt erkänna att det faktiskt är en viss skillnad att ha 3 barn hemma, armarna räcker inte till alla gånger. Men sen får man ju skylla sig själv ibland när man helt enkelt krånglar till det. Som att t.ex. få 'för sig att baka bullar med alla barnen hemma.

Ska nog villigt erkänna att jag blir nog ingen bullmamma som bakar med barnen, eller det får nog åtminstone vänta tills de är lite större. Kan säga att jag var rejält svettig när vi väl var klara. En annan sak, varför svettas man så mycket nu när man ammar, eller är det bara jag??

Har ju hunnit vara midsommar också. Firade midsommarafton uppe i Leksand, trevligt men som vanligt såååå mycket folk.



Lovisa på morfars axlar



Lovisa och Linn redo för midsommarfirande


Nej, nu ska jag gå och ta upp min lilla mat och sovklocka, hon har precis vaknat så nu är det dags för nästa matning...

Får jag lov att presentera

vårat lilla mirakel!!

Hon föddes för precis en vecka sen, den 15 juni. Vi hade då tagit oss till vecka 38 och det var dags att sättas igång. Precis som sina syskon så hade hon väldigt bråttom till världen. Efter 30 min av värkar så kom hon ut i en rasande fart.

3540 gram och 50 cm lång. Sist men störst av alla syskonen!

Fick stanna 1 natt på BB, men sen ville vi hem. Saknade resten av familjen och eftersom vi båda mådde bra så var det inga problem.

Ni må tro att det är en stolt storasyster vi har här hemma. Är så duktig och ska hjälpa till med lilllasyster. Vill stolt visa upp henne för alla. Så igår var det dags att kliva ur myskläderna och åka och hämta dom hos dagmamman för L hade bestämt deklarerat att hon skulle visa upp bebisen för kompisarna.

Storebror är nog fortfarande lite för liten för att förstå, han skrattar mest när han ser henne. Verkar tycka att hon är en väldigt lustig figur. Tyvärr så är ju han ganska hårdhänt så man måste ha ögonen på dom hela tiden. Men det blir nog bättre när han vant sig lite mer vid henne.

Här hemma jobbas det på så gott det går. Veckan innan förlossningen snickrades det en stor altan och dagarna efter hemkomst så rullades det ut gräs. Jo, vi har valt att köpa en del färdigt gräs. Köpte ca 150 kvadrat så att barnen och hundarna ska ha någonstans att vara medans vi sår gräs på resten.

Häromdagen så fick Lovisa upp sin älskade studsmatta. Rasmus tyckte också att det var roligt, fast han mest hamnade på rygg, eftersom syrran inte vill sluta hoppa så han hinner ställa sig upp.

Fast annars är det mest bilkörning som gäller. Igår knatade han över till grannens gräsmatta och satte sig med sin älskade grävskopa. Köpte den för en billig peng i Thailand och nu är det den stora favoriten trots att klumpiga mamman snavat på den så nu saknar den 2 hjul. Men han verkar älska den lika mycket ändå, det är väl det som är sann kärlek.

Nu ska jag gå ut och njuta lite av solen!

Kram

Vad bebisen ska heta? Är nere i 2 namn nu, och jag tror vi har bestämt oss...men ni får ge er till tåls! Har lovat att A ska få bestämma den här gången. 1 av 4 barn är väl ganska snällt...

Det börjar dra ihop sig

på mer än ett sätt!

Efter väldigt intensiva veckor så börjar nu huset bli inflyttningsklart.

Klar blir man ju aldrig när man bor i hus, så visst kommer det finnas att göra!

Men vi har valt att prioritera att flytta in nu så vi alla kan vara på samma ställe. Är så trött på att vara själv i lägenheten med barnen. Har vissa dagar känts som ett fängelse.

Sen blir det väl inte bättre av att man är ganska trött och sliten i kroppen just nu....

Men det blir nog ett slut på det snart också, verkar som att det kanske blir en igångsättning i nästa vecka. Läskigt till tusen, men vill å andra sidan ha det avklarat och veta att vi får behålla vår lilla skrutt hos oss. Försöker bita mig fast vid positiva tankar, fast det är svårt. Usch, ja, det finns så mycket som kan gå galet....

Nej, nu ska jag packa lite kartonger, kanske att vi ska köra över lite möbler och saker i helgen!

Lägesrapport

Kikar in lite kort, barnen är och tar kort med dagmammegruppen. Ska bli spännande att höra hur det gått.

Har nu varit hemma från jobbet sen i måndags, känns så skönt. Fast jag kan inte säga att jag direkt fått nån vila än, , men ska försöka sätta det på schemat nästa vecka.

Har iaf börjat packa ihop lite i lägenheten, så nu har jag ett tjugotal kartonger i vardagsrummet. Inte så kul, men barnen älskar det, perfekt att bygga kojor med....vad är det med barn och kojor?

Bebisen mår bra, var på koll i onsdags, även om jag stundvis tvivlar. Från att ha varit en väldigt livlig bebis så har det lugnat ner sig markant sista veckan. Men försöker att inte oroa mig för mycket utan försöker förlita mig på att allt såg bra ut.

Mina gallsyrevärden har de senaste veckorna varit otroligt bra, tror jag blev så skrämd när läkaren började prata förlossning för 3 veckor sen. Kanske skrämde skiten ur kroppen....vad vet jag.....konstigt är det iaf, har aldrig haft så här lågt tidigare.

Men nu är det ny koll nästa vecka, och provtagning, så det är bara att ta en vecka i taget. Men ska jag vara helt ärlig så är jag inte alls redo för förlossning. Min bm skrattar lite åt mig när jag varje vecka påpekar att det kan vi prata om nästa gång.....Det enda jag känner är att jag vill INGENTING och det är ju inte direkt realistiskt!

Men detta blir ju min fjärde förlossning så man kan ju tycka att jag skulle vara förberedd och veta vad jag vill, men icke.....lever i total förnekelse!

Ska försöka ta tag i det oxå, kanske måste jag schemalägga det i kalendern för att det ska bli gjort......tid att fundera!

Sen skulle jag behöva leta fram alla bebissaker som jag så omsorgsfullt packat undan, fast det känns lite jobbigt.....som att man förutsätter att det ska gå bra. Fast jag vet att det inte sitter i sakerna, men tar iaf emot lite att börja "boa". Då faller jag liksom in i normalfacket av en väntande mamma och det är inte jag....kan inte vara där och vill inte....

Nej, väntar nog ett tag till....förnekelse verkar ju vara min melodi!

Nej, nu ska jag gå och hämta barnen, bara att hoppas att det blev några bra bilder.

Trevlig helg!!

Nu börjar det närma sig slutet!

Skåp från Norrgården, som ska stå i Lovisas rum.

(Var meningen att bilderna skulle hamna sist i inlägget, men tyvärr så vill dom inte hamna där...så ni får ursäkta att det blir lite rörigt!)

Ja, så har ännu en vecka gått. Ibland känns det verkligen som att tiden rusar iväg.

Men har iaf tagit ett riktigt skönt beslut, har bestämt mig för att det här är sista veckan jag jobbar. Så nu sitter jag här och räknar ner.....bara några timmar kvar av dagens pass, sen jobbar jag imorgon. Sen ger jag mig!

Kroppen strejkar verkligen för tillfället, tycker inte om att klaga....men ibland så måste man! Märks verkligen att krämporna har kommit tidigare den här gången. Höfter och rygg värker konstant och jag har svårt att sova.

Men jag vet ju att får jag snusa på ett nyfött, levande barn så är allt värt det.....det är den bästa känslan i världen. En känsla jag dessutom trodde att jag inte skulle få uppleva igen, men ödet ville annat!

Annars är det mest byggtankar som snurrar, hatar att jag inte kan vara mer delaktig. Skulle helst vilja vara med och måla och röja. Men nu går ju inte det, nån måste ju vara med barnen. Får nöja mig med våra turer dit då jag snokar runt i allt nytt som hänt. Älskar att strosa runt och planera och se det färdiga resultatet. Än så länge känns allt sååå bra och tror verkligen att det kommer bli jättebra. Huset känns verkligen som vi!

Blandad kompott

Hej alla!

Passar på att slänga in lite bilder, händer inte så mycket här.....mest jobb varvat med VAB dagar samt bygget.

Lovisa har plockat fram solstolen i stugan hos farmor och farfar.


Det är inte ofta L vill vara med på kort men nu t.o.m smilade hon upp sig!

Rasmus bus, men nu är gipset ett minne blott. Fick ta bort det igår så nu är ordningen återställd.

Hjälper till att städa på bygget!

Snart är taket klart!

Det bara kliar i fingrarna på mig att få röja upp i köket....men snart så!!

Just nu är det mycket målning som gäller, tar sin tid men det blir såååå bra!!

Jag och Lovisa bakade muffins för ett tag sen. Blev lat och köpte ett färdigt paket med smet, glasyr och formar. Synd bara att de inte smakade lika gott som de blev söta. Men man kan ju inte få allt!

Nu är det dags för fredagsmys!! Thaimat och mys i soffan.

Intensiva Lillprins Bus

Ja, vår lilla kille ger verkligen sin mamma gråa hårstrån (tur jag var till frissan igår).

Han har ett så otroligt temperament, som för tillfället är väldigt svårt att tyda. Räcker att jag ställer fram frukosten på fel sätt så bryter han ihop och kastar allt av bordet.

I fredags kväll fick han just ett sånt utbrott för att jag delade på choklad biten han skulle få. Kastade sig raklång baklänges i golvet och slog såklart i huvudet. Försökte trösta och lugna och efter en stund så var allt ok. Ställde mig upp igen och ställde honom på golvet och då fick han såklart syn på chokladbiten igen och bröt ihop. Skulle precis kasta sig i golvet igen men då får jag tag i handen och ska hindra honom från att slå i huvudet. Hör ett litet knäpp i vad jag uppfattar som handleden. Men han blir inte ledsen och jag får klämma och känna utan att han reagerar så jag antar att det är lugnt. Han sover sen hela natten men på morgonen tycker vi inte att han använder vänsterarmen så då bestämmer vi att jag ska ta med honom till akuten.

Efter en del väntande så får vi träffa en läkare som också klämmer och känner men tror väl inte att nåt är brutet men beslutar iaf att vi ska röntga för att vara på den säkra sidan...

Kan säga att vi båda är lite förvånade när plåtarna kommer tillbaka, båda benen i underarmen är brutna!! Så det var bara att gipsa. Kan säga att det var en ledsen mamma som hem, kändes för jävligt!!

Men sen tog hela historien en helt ny vändning när jag kom hem från jobbet i tisdags. Där låg ett brev från akuten och väntade. Efter flera granskningar av röntgen bilderna så har de kommit fram till att det är en gammal skada och stämmer inte med händelseförloppet i fredags.

Så de vill att vi kommer in direkt igen för en ny undersökning.

Sätter hela familjen i bilen och tillbaka till Falun, får träffa läkaren direkt. Ska jag vara helt ärlig så hann jag tänka ganska många gånger att de hade kallat dit oss för att de tror att vi misshandlar honom...

Men som tur var så var läkaren jättetrevlig. Förklarade att skadan förmodligen uppkommit 1 eller 2 veckor tidigare då de sett att det redan börjat läka ihop.

Fast ska jag vara ärlig så vet jag inte vad som känns värst: Att jag som mamma brutit hans arm eller att stackarn gått med bruten arm i 2 veckor?

Ska tilläggas att han använt armen hela tiden så det fanns inga tecken på att han har haft ont...men, men känns ju inte kul.

Ja, har tyvärr inget gulligt kort att slänga in på den lilla busen. Sitter på jobbet nu, får slänga in en sen.

I helgen blir det förresten takläggning vid huset så vi hoppas på bra väder. Ska försöka ta lite bilder då.

KRAM

Hjärnspöken

Ja, här har hjärnspökena tagit över huvudet på mig!

Försöker att inte dra för mycket paraleller nu när klådan kommit. Detta MÅSTE gå bra!!!

Sen blir det ju inte bättre av att jag inte fått träffa min underbara läkare utan en annan som inte ens läst igenom min journal, blir så ledsen av sånt.

Men nu är det snart ny vecka, där måndag morgon betyder ny provtagning så får vi se vad det visar....ska bara härda ut till svaren kommer senare i veckan.

Lilla bebis, hoppas så att du mår bra där inne!

Glad Påsk

Hej alla!

Här rullar det sakta framåt! Sitter på jobbet, men gör som tur är min sista dag nu. Så nu blir det ledigt till på tisdag. Ska bli skönt. Hoppas på att vi ska få lite tid att umgås. Känner att jag behöver bunkra upp lite med bra känslor. Har känt mig ledsen och nedstämd ett par dagar nu och det är jobbigt. Gillar inte den känslan...

Alla hormoner gör nog att jag blir extra känslig, men har fått lite info som gör riktigt ont i mammahjärtat. Tydligen så finns det personer som tycker att jag förnekar Samuel och skäms över honom. Kan inte ens säga hur ledsen det gör mig!

Kan inte gå in på några detaljer men visst finns det tillfällen då jag väljer att inte berätta om honom, och visst det kanske är fegt. Men genom åren har det blivit en skyddsmekanism. Orkar inte med folks konstiga reaktioner och kommentarer. Vill känna mig stark när jag berättar och att det finns tid att berätta hela historien.

Tyvärr så blev vi utnyttjade i början då det kändes som att många ville känna oss....Fick vår historia återberättad (helt fel såklart) av en "vän" som hade fått den berättad för sig i ett omklädningsrum efter ett träningspass. Personen ifråga är ingen vi känner alls, men tydligen så kände hon oss väl.

Detta är inte enda gången man har fått höra att folk hört vår historia av andra och den är totalt felaktigt berättad och sånt är inte kul!

Det här är ju det värsta som hänt oss det vill jag dela med människor som kan respektera oss och Samuel. Det är inget smaskigt Se och Hör reportage, nej, det är vårt liv man pratar om!!

Därför känns det ledsamt att det finns människor som inte kan acceptera att vi är olika och alla gör inte på samma vis, men det betyder inte att vi älskar vårt barn mindre. Det är ingen som vet hur ont det gör i själen att bära min förlust!

Tack för att jaf fått ösa ur mig lite till er som orkar läsa!

Kram från en mamma som älskar ALLA sina barn lika mycket!

Ibland chockar vi även oss själva!

Ja, som ni kanske sett i högerkanten så har det flyttat in ett litet pyre i magen. Har varit ganska hemlighetsfulla med det länge, men nu går det inte att dölja av förklarliga skäl.

Är såklart jätteglad, men det var inte alls planen eller väntat. Vi var nog båda i chock väldigt länge, då jag fått sagt till mig att jag inte kan bli gravid på naturlig väg. Men nu med lite distans till det så känns det underbart och som ett stort mirakel!

Men har mått ganska dåligt och måste ju erkänna att krämporna kommit tidigare den här gången. Men kämpar på så gott jag kan, trots ryggont och oro. Försöker ta en dag i taget!

Men med det aktiva liv vi har och alla projekt så springer tiden verkligen iväg, på gott och ont!

Nu ska jag gå och sussa, hoppas på en bra natt...behövs verkligen!

Tredje och sista gången?

Ja, nu hoppas vi att det är så!!

Påbörjade vår tredje släng av magsjuka i morse. Kan säga att tvätt och diskhögarna hopas, och det är en ganska sliten mamma som hasar runt i mjukisbrallorna.

Men hoppet är ju det sista som överger en, även om jag måste bita mig fast i hörntänderna just nu för att behålla förståndet.

Nu ska jag gå och sussa och hoppas på en bra natt utan spyor och ryggont!

Kram till er som orkar läsa om eländet!

Kl. 23.15

Nu verkar det som att den j-vla magsjukan har hittat hem till även oss. Rasmus har spytt ner hela sin säng samt ett par gånger till sen vi tog upp han. Nu är det renbäddat igen men vi har förberett oss för en jobbig natt!!

Hoppas ni andra klarar er!